11 september.

mitt huvud ar pa gransen till att sprangas tror jag. vet inte hur mycket medicin jag har blivit iproppad sen i lordags. far bara vara sjuk 13 dagar pa hela aret, annars blir man inte godkand, sa ar bast att bita ihop och ga till skolan nu i borjan.

inte sa kul att fa dodsbesked nar man sitter pa andra sidan jorden.. det ar hemskt nar manniskor som har funnits hela ens liv forsvinner bort till nangijala... visste att han var sjuk, men trodde inte att han skulle do an..

och hela det har landet ar stilla idag. 5 ar sedan, och det ar nu jag borjar forsta hur stort det egentligen var har borta.

byee.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0