-

hela våren levde jag i förnekelse. jag bor väl inte i linköping? jag har inte gjort någon adressändring än. jag har inte skaffat hemförsäkring. jag har alltid sett den här lägenheten (och använt den) som något ställe jag bara sover på medan jag är i linköping. jag levde nog mer i mina väskor och på tåget än i min lägenhet i våras. allt handlade om att hinna med första bästa tåg tll katrineholm. men nu har det börjat gått upp för mig att jag faktiskt bor här. jag kommer inte komma hem till katrineholm fören oktober. jag bor inte i katrineholm längre. sakta men säkert skiljer jag mig från staden som har varit min trygghet i 21 år. jag är livrädd över tanken, samtidigt som jag bara ler över samma tanke.

jag, anna nilsson, är en linköpingsbo.

(linköping är ju inte så värst långt ifrån katrineholm dock, så jag är lite överdramatiskt kanske.. men ändå)