-

fick en sån där mysko känsla nu ikväll. varken glad eller ledsen. hur glad som helst över att ha en vecka i linköping tillsammans med älsklingen framför mig, samtidigt som det gör ont i själen när jag inser att han flyttar efter våran vecka. plus, minus, noll. jag vet att det kommer gå bra för oss, men jag ser inte fram emot det. jag vet att det är en värdslig sak egentligen, men i smyg tycker jag så synd om mig.